Stinksot – vetebondens nemesis
En sjukdom jag har arbetat med i rollen som växtförädlingsassistent är Stinksot, en skadegörare som har plågat veteodlare sedan urminnes tiden. I Gamla Testamentet går det bland annat läsa ”Herren skall slå dig med sjukdom, […] med torka, rost och sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har förintats” (5 Mos 28:22).
Som tur är har modern växtförädling resulterat i stinksotstoleranta sorter, ”Festival” och ”Hallfreda” är exempel på sådana från Lantmännens höstveteprogram. Sedan ett antal år tillbaka är Stinksot dock ett växande problem i Europa. Detta tros bero på en kombination av ett minskat utbud fungicider, att en större andel lantbrukare tar egenproducerat utsäde samt uppkomst av nya, aggressiva raser av svampen. Detta gör arbetet med att hitta nya resistenta höstvetesorter högst aktuellt och jag ska nedan beskriva hur den processen går till.
Insamling av inokulum
Ax infekterade med Stinksot samlas in kort före skörden. Smittade plantor är lätta att känna igen då axen ser "skruffsiga" ut och ofta får en annan färgton jämfört med friska ax. Att axen förändras i utseende beror på att svampen bildar sporsamlingar där kärnorna i vanliga fall sitter. Spormassan är starkt illaluktande (därav sjukdomens namn) och påminner om rutten fisk.
Infekterat ax där man tydligt kan se hur spormassan har ersatt en av kärnorna. Foto: Fluturë Novakazi.
Extraktion, inokulering & sådd
När en tillräcklig stor mängd infekterade ax har samlats in är det dags att frigöra sotsporerna från plantan. Detta görs enklast genom att mortla axen och sedan sila bort de krossade växtresterna. Sotsporerna läggs sedan tillsammans med utsädet av de linjer/sorter som vi vill undersöka motståndskraften mot sjukdomen hos, och skakas sedan häftigt så att sporerna fördelas och fastnar på fröna.
T.v: friska frön. I mitten: frön med extraherade sporer. T.h: utsäde fullständigt täckt med sotsporer.
Efter skakningen kan det smittade utsädet läggas i magasin och sås ut i fält. Sotsporerna infekterar veteplantan redan under groddplantstadiet och mycelet (alltså svampens "kropp") växer systemiskt inuti växten. Eftersom nästan all infektion av Stinksot orsakas av utsädesburen smitta är det viktigt att hålla sjukdomen borta från våra övriga försök. För att minimera risken för kontaminering sker både sporextraktion, inokulering och läggning i ett separat rum på Månsabo. Stinksotsförsöken ligger dessutom i ett eget fält och sås med en egen såmaskin.
Gradering
Bedömning av de nya linjernas resistensnivå uppskattas genom att välja 20 ax från varje parcell som man misstänker vara infekterade med Stinksot. Därefter klipps dessa ax upp på mitten och vi tittar efter eventuella sporsamlingar som har ersatt kärnorna. De linjer som har väldigt få eller inga ax med Stinksot går vidare som kandidater i förädlingsprogrammet.
Uppklippt ax där man tydligt ser de sjuka kärnorna.
Stinksot är en tacksam sjukdom att gradera eftersom dess symptom inte kan förväxlas med någon annan skadegörare och den är dessutom lätt att upptäcka i fält. I höstveten har vi stinksotsförsök för F2- och F3-generationen samt ett försök för redan etablerade sorter på marknaden (StinkObs). Vi testar även resistensegenskaper för en närbesläktad sjukdom, dvärgstinksot, i försök på Gotland.